Är vi hjärntvättade allihop?

Jag känner redan nu att detta inlägg kommer kunna upplevas som väldigt negativt. Men det är inte meningen. Jag har inga svar. Bara reflektioner. På sådant jag inte får ihop. Varken logiskt eller känslomässigt. Jag har inga lösningar. Jag vet inte heller vilken väg att gå. Jag har ingen aning. Men det är tankar och känslor jag har haft väldigt länge. De gnager. Jag kommer beskriva det jag känner väldigt svart och vitt. Jag vet att det finns nyanser men idag är jag svartvit.

Är vi hjärntvättade allihop? Alltså på riktigt? Eller så är det bara jag. Och då får det vara så. Så här känner och tänker jag iallafall.

Jakten på pengar. Vi värderas i pengar. Våran lön. För den köper vi saker. Tjänar vi mer så köper vi dyrare saker. Skodan blir Volvo, Amarone istället för Bordeau, Marbodal kök istället för IKEA, Peak Performance istället för Everest, lösögonfransar istället för mascara.

Vi värderas i pengar, vi har en prislapp. Ju högre lön desto bättre och vi ses då som mer värda. Ju dyrare märke vi har på våra prylar och ju mer vi liknar reklammakarnas bild på hur en kvinna/man ska se ut desto mer avundsvärda är vi. Eftersom jag rör mig i så kallade alternativa kretsar ska jag inte lämna den kretsen orörd heller. Ju fler fjädrar och trummor och verktyg från avlägsna länder desto bättre, ju närmare kommer vi källan av vishet.

Så ju mer pengar vi har, desto mer handlar vi saker för. Är det det som är hela livets strävan? Är det därför vi stiger upp på morgonen och är det vår motivation? Är det därför vi stannar på vårt jobb, i vårt förhållande eller i andra sammanhang när vi egentligen längtar efter något annat?

Julen tycker jag är ett bra exempel. Är det någon som tänker på varför vi firar jul? Vi firar minnet av Jesu födelse med att köpa julklappar till varann. Varför gör vi det? Är det för att hålla minnet av de tre vise männens gåvor till det nyfödda barnet? Är det det kärleksfullaste vi kan göra för varann eller är det så att vi låter oss manipuleras av konsumtionshetsen. Utan konsumtion står vi still. Utan konsumtionen och hungern att vilja ha mer så kanske alla skulle kunna äta sig mätta varje dag. Svaret kanske inte är så enkelt och något som en enskild människa aktivt väljer. Men det kan vara konsekvensen av varför världen ser ut som den gör.

Varför ska vi jobba 40 timmar i veckan som gör att vi är så trötta när vi kommer hem att det enda vi orkar är att kollapsa i soffan och bli matade av massmedias hemska bild av verkligheten eller tv-spel där vi ska döda varann eller tv-serier som ger oss en stunds verklighetsflykt, för att orka en dag till.

Jag bara undrar.

Jag känner att det finns något annat. Det är kärlek och det är empati. Det är närvaro och omtanke. Det är närhet och gemenskap. Det är kreativitet och innovation.

Att stanna upp. Känna. Vila. Vart vill mitt hjärta? Vart vill jag? Att snurra i detta liv gör att jag inte har en aning. Bara att jag inte får ihop det här livet. Jag känner mig hjärntvättad när jag inte ens vet vad jag vill, vad som är möjligt och vad det finns för alternativ.