Gud och moder jord

Inkas har ingen gudinna eller gud de dyrkar. De säger istället att var och en har gudinnan/guden inom oss. Därför har vi vår egen kraft att skapa vårt liv och som gudar/gudinnor skapa nytt liv genom våra barn.
De jobbar med de fyra väderstrecken och moder jord nedåt och uppåt månen, solen och stjärnorna.
Enligt deras synsätt kommer vi inte från aporna utan från stjärnkonstellationen Plejaderna och valt att ikläda oss en mänsklig kropp och kommit till jorden. Det är nog lika kontroversiellt som att säga att jorden var rund för 2 000 år sedan.
Eftersom de aldrig haft vår religion har de heller aldrig haft trossystemet att de blev utkastade ur paradiset. Enligt dem lever de just nu i paradiset. Det fanns ingen Adam och Eva som åt upp äpplet, och det är kanske därför de inte förstår vårt begrepp jämställdhet?
Syd står ormen som symbol, att kliva ur de förflutna och ömsa sitt skinn. Leva i nuet skulle jag vilja översätta det som.
Väst har jaguaren som symbol, högst i näringskedjan, att leva utan rädsla och där finns ingen död utan en cirkel av liv där döden är början på något nytt.
Norr har kolibrin som symboliserar att se det vackra i livet, att hitta sin "nektar" i livet och hitta det i varje del av livet.
I öst flyger kondoren/örnen med perspektiv på det som händer, att ha tillit och iaktta/observera utan att värdera. Att vara "ett med allt".
Solen är maskulin och står för ljus, liv, värme.
Månen är feminin och står för magi och kraft.
Moder jord är heligt. Allt vi ser omkring oss, allt vi stoppar i munnen, har på oss och den bil vi kör - kommer från moder jord. Hon ger oss allt vi har. Jag kan tänka - vad ger vi tillbaka?
Jag kommer dyka djupare inom de områden jag bara nämner här. Jag kan inte hjälpa att fundera vad det är, tro eller drivkrafter, som driver oss i västvärlden idag? Är det bara tillväxt och pengar som får oss springa i ekorrhjulet? Vart är det vi springer och vart är mål? Självklart kommer jag skriva mer om mina tankar om det här.

Marknad i Chivay

Det här med ansvar

Jag kan ärligt säga att jag levt mitt liv genom att lägga ansvaret för det som händer i händerna på någon annan eller så kallade olyckliga omständigheter. Det är skönt att skylla hur ens liv ser ut, sitt beteende och situation på någon annan.

Att vakna upp och inse att det är faktiskt jag som har ansvar för allt i mitt liv är både chockartat, smärtsamt och samtidigt befriande. Jag har ansvar för vad jag väljer att göra med mitt liv. Från vad jag stoppar i magen, vad jag tillbringar min vakna tid med, mina tankar och hur jag väljer att reagera och handla på det som händer runt omkring mig.

Det kan kännas övermäktigt. Hur ska lilla jag kunna förändra någonting som händer i stora världen? Det är just det - jag kan bara börja med mig själv. Det är det största jag kan göra för mig själv och världen. Att stanna upp och känna vad mitt hjärta säger mig och att rena mitt bagage har varit starten för mig.

Genom mötet med inkaindianerna, dess medicin och livsåskådning började min resa på allvar. Den resa jag haft sedan liten. Den kärlek, ödmjukhet, tacksamhet & livsglädje jag mött har kapitulerat min inlärda bild av det vi kallar verkligheten.

Här kommer jag att skriva om den i små bitar. Främst för min egen skull då jag genom att skriva tvingas formulera lärdomarna och göra dem till mina. Jag vill använda ett vardagligt språk för att göra det begripligt och just nå vardagslivet där jag lever större delen av mitt liv.

Är det någon som är intresserad av att läsa välkomnar jag er att ta del av mina inka shamanska tankar .

 

Don Hernan, Don Cladio och jag