Peru

Peru
Don Hernan, Don Dante och Don Cladio vid Colca Canyon

söndag 10 maj 2015

Plejaderna - en stund på jorden

Tog en promenad i regnet och så hör jag låten som gör att jag nu sätter mig ner och skriver igen.

Plejaderna är en stjärnhop om tio stjärnor som ser ut som en mycket liten karlavagn. Det är sju döttrar som har kontakt med vardera chakran i kroppen;

Asterope ett och två (tvillingpar), Puriq Qoto
Taygeta, Tarpuq Qoto
Maia, Nawi Qoto
Celaeno, Munay Qoto
Elektra, Llankaq Qoto
Merope, Yllany Qoto
Alcyone, Kauchay Qoto
 mamman Pleione, Mama Qoto
och pappan Atlas, Karaq Qoto

Indianerna säger att vi kommer från Plejaderna. Våra förfäder kommer därifrån. Så som jag förstått det så valde de att komma till jorden och ikläda sig mänskliga kroppar och därigenom utvecklades vi från apa till homo sapiens. Vi kommer alla energimässigt, vår själ, från tre stjärnor varav minst en stjärna från Plejaderna.

Vi är våra egna mysterier. Var kommer vi ifrån och vad gör vi här? Jorden är rund och jag är en stjärna - såklart!

Jag såg hur vi var stjärnor
Som landat i havet
När vi tog första stegen
ifrån oceanen
Det slog mig den gången
När vi vadade fram genom vattnet

Jag la mig på marken
och tackade himlen
att vi fick stiga på land
att vi fick känna på sanden
nu kan vi säga
att vi har varit på jorden

ja, jag var där
hur underbart var det
hur underbart var inte det
jag var nära, jag var nära,
jag var nära, jag var där

en stund på jorden,
en stund på jorden
jag var nära, jag var nära,
jag var nära, jag var där
en stund på jorden, en stund på jorden

jag vann över bergen
jag delade på havet
jag var den starkaste av oss
men den svagaste ändå

jag fick hålla dig i handen
när du fick lämna dina drömmar
och försonas sen med tiden
jag fick se dig tacka livet
trots allt

nu kan vi säga
att vi har varit på jorden


                                                                           Plejaderna

tisdag 5 maj 2015

Dåtid, nutid och framtid

Vi har uppfunnit klockan och att mäta tid. Det går ju egentligen inte. När ska vi börja räkna ifrån och när tar det slut? Tid är egentligen energi som rör sig i vågor, expanderar och drar ihop sig, i all oändlighet.
 
Jag bor i ett område med fornlämningar och häromdagen tog jag en karta och vandrade för att försöka identifiera en treudd som ska finnas här. Treudden är en trekantig stensättning som tros symbolisera Ygdrasils rötter. Dessa byggdes när vi hade vår asatro och innan vi hade nåtts av kristendomen. Jag vet inte om jag hittade rätt men det var en spännande vandring och historiens vingslag hördes tydligt.
 
Indianerna säger att all tid händer samtidigt och inte linjärt. Jag har alltid haft lite svårt att ta till mig det, men just då var jag i mitten av triangeln eller treudden och förstod. Just då befann jag mig i dåtiden, jag såg gravarna, linjerna i marken efter byggnader och stensättningarna. Vinden i mitt hår blåste just då genom mitt hår och kaffesmaken fanns kvar i min gom, och jag var där just då. I mitt hjärta kunde jag känna kärleken till mina barn, och den kommer att existera i all framtid och aldrig upphöra oavsett när jag dör.
 
Just because it's black in the dark
Doesn't mean there's no color
 Laleh

 
 
Treudden vid Nybrottet Allstaängar?