Det här med ansvar

Jag kan ärligt säga att jag levt mitt liv genom att lägga ansvaret för det som händer i händerna på någon annan eller så kallade olyckliga omständigheter. Det är skönt att skylla hur ens liv ser ut, sitt beteende och situation på någon annan.

Att vakna upp och inse att det är faktiskt jag som har ansvar för allt i mitt liv är både chockartat, smärtsamt och samtidigt befriande. Jag har ansvar för vad jag väljer att göra med mitt liv. Från vad jag stoppar i magen, vad jag tillbringar min vakna tid med, mina tankar och hur jag väljer att reagera och handla på det som händer runt omkring mig.

Det kan kännas övermäktigt. Hur ska lilla jag kunna förändra någonting som händer i stora världen? Det är just det - jag kan bara börja med mig själv. Det är det största jag kan göra för mig själv och världen. Att stanna upp och känna vad mitt hjärta säger mig och att rena mitt bagage har varit starten för mig.

Genom mötet med inkaindianerna, dess medicin och livsåskådning började min resa på allvar. Den resa jag haft sedan liten. Den kärlek, ödmjukhet, tacksamhet & livsglädje jag mött har kapitulerat min inlärda bild av det vi kallar verkligheten.

Här kommer jag att skriva om den i små bitar. Främst för min egen skull då jag genom att skriva tvingas formulera lärdomarna och göra dem till mina. Jag vill använda ett vardagligt språk för att göra det begripligt och just nå vardagslivet där jag lever större delen av mitt liv.

Är det någon som är intresserad av att läsa välkomnar jag er att ta del av mina inka shamanska tankar .

 

Don Hernan, Don Cladio och jag