Livet är meningslöst

Oj, vilken rubrik!

Är inne i en period av läsande och rannsakande och har mött tankar av växande i mig. Jag vill skriva ner dem så jag verkligen kan återkomma till dem. De känns viktiga.

Vi tror ofta att saker och ting sker av en anledning och försöker komma på vilken den där anledning är. Vi försöker finna meningen med vad som sker och vad meningen med livet är. Men faktum är att inget har någon som helst mening. Det finns ingen sanning gömd i livets möten och skeenden. Vem skulle ha gömt dem där och varför?

Om det gick att upptäcka den, borde det då inte ha varit mycket effektivare att göra den synlig? Om Gud/livet hade något att säga mig, skulle det inte vara enklare att säga det rakt upp och ner istället för att göra det till en gåta jag ska lösa? Om jag å andra sidan fick svaret serverat hela tiden så känns upplevelsen av livet ganska platt, eller hur?

Faktum är att det inte finns någon mening med någonting, förutom den mening jag ger det.

Livet är meningslöst. Det är svårt att acceptera, ändå är det den största gåva vi kan få. En möjligheten att avgöra vad allt betyder, och skapa mitt eget liv. Utifrån mina beslut kommer jag att definiera mig själv i relation till allt i livet. Detta är mitt verktyg för att uppleva vem jag väljer att vara.

Så när något händer mig, fråga inte varför det sker. Välj varför det sker. Bestäm varför det sker. Om jag inte kan komma på något hitta på något! Jag är hursomhelst. Jag hittar redan nu på alla anledningar till att göra saker och ting, ofta omedvetet. Grejen är att ta tillbaka makten i mitt liv för att göra anledningar medvetet.

Att inte leta efter livets mening eller meningen med någon händelse. Ge den dess mening. Bestäm själv, låt ingen annan och inget annat göra det. Säg, upplev och förverkliga den jag väljer att vara i relation till den meningen.


Hårdtuggat. Hoppingivande. Tröstande. Frihet.

Precis som min dröm om att en dag köra en Harley Davidson.

Musik idag kommer från Jämtland. Idag är jag allt det där som är jag och det är som det ska vara.

                                        Skrivet med inspiration av Gemenskap med Gud, Neale Donald Walsch.