Icke-dömande

Vems sanning är den rätta? Och vem avgör det? Är inte det vad konflikter handlar om, vem som har rätt och vem som har fel? Vi har så lätt att döma idag, vad som är rätt och vad som är fel. Allra hårdast dömer vi oss själva.

Om jag tänker på min personliga erfarenhet, att gå rakt in i betongväggen. Jag hade 15 år tidigare gjort en light-variant. Men denna gång la kroppen av, jag kunde inte tänka eller fungera alls. Otroligt skrämmande och jag trodde vissa stunder att jag faktiskt skulle dö. Jag visste inte vem jag var längre. När allt jag kunde göra var att ligga och andas, vem var jag då? Utan att kunna prestera något och långt ifrån vara en närvarande mamma.
Jag jobbade heltid och ett eget företag "på fritiden", engagerad fackligt och politiskt. Två barn med en övertidsjobbande och resande sambo, villa, katt, ambitioner av att vara vältränad och smal - behöver jag säga mer? Man blir svettig bara av att tänka på det. TACK OCH LOV att jag gick in i väggen. Det absolut bästa som kan ha hänt mig. Känner jag nu. Vem som helst hade kunnat säga till mig att ta det lugnt - jag hade inte lyssnat.


Det jag vill ha sagt är att inte döma någon annan. Vad vet jag om den personens resa, vad den människan behöver för att göra sina lärdomar för att komma dit de ska? Du har säker läst och hört om andra människors svåra livsöden och hur oerhört tacksamma de är för de smärtsamma händelserna de gått igenom och hur det faktiskt förändrat deras liv till det bättre.


På jorden idag bor nästan 7 miljarder människor och det finns lika många sanningar. Alla är vi olika unika människor och själar. Vilken är din väg? Det finns inte en rätt och en fel väg, det finns DIN väg som bara är din. Du är den som vet vart den bär. Och hur ska man vet vilken väg man ska gå? Oj, vad man önskar sig en kompass som visar en dit. Då är det så lätt att köpa sig in i någon annans sanning. Slippa tänka själv utan köpa ett färdigt paket, en religion, ett politiskt parti, en organisation, ett företag, ett må-bra koncept. Det är skönt att döva sina sinnen med socker, sex, träning, jobb, tv, surfande eller vad det nu kan vara för att slippa tänka och känna. Men ibland pockar rastlöshet på, känslan av att det borde finnas något mer. Så har det varit för mig i alla fall.


Jag har inget svar utan bara tankar. Men det jag känner har hjälpt är att inte döma, vare sig mig själv eller andra. Vad spelar det för roll vad andra gör och tänker. Det här är ju mitt liv. Om alla handlar efter vad vi tror förväntas av oss så spelar vi ju bara ett skådespel. Vi kan ta hjälp av healing, religion, gamla visdomssystem men det ersätter inte vår egen personliga utveckling. Vi kan inte köpa oss in i någon annans sanning utan skapa våran egen unika sanning. Och jag säger det igen: det finns inte en rätt väg eller en fel väg utan DIN väg. Det har inka medicinen lärt mig.


Lite rörigt inlägg känner jag men det får vara som det är. För allt är perfekt precis som det är. Just nu.

Words, come to me so easily
They make me forget what I mean
Seem so very unsound
When I don't want them around
Let your body decide where you want to go

Let your body decide where you want to go
High or low, fast or slow
Let your body decide where you want to go
High or low, fast or slow

I don't know if I'm ready
But everything must be unsteady
On the first go-round

Thoughts, is it right to feel this way?
Will I be happy one day?
Is my posture okay?
Am I straight or gay?
Let your body decide where you want to go

Let your body decide where you want to go
High or low, fast or slow
Let your body decide where you want to go
High or low, fast or slow

The Ark

Min väg