Att linda upp ljuset

Jag är precis hemkommen från ett  luciafirande på barnens skola. I denna årstid tid känns det speciellt och festligt med ljus. För att ljusen ska synas krävs mörker, en lucia på midsommar skulle inte ha samma effekt. Både ljus och mörker behövs och det ena är inte bättre än det andra.

Att inte värdera saker som möter en i livet som bra eller dåligt är otroligt befriande när det händer. Att låta livet vara. Låta det som händer hända utan att värdera och istället acceptera det som kommer. Vi kan försöka påverka livet och det som händer med välfyllda kalendrar och to-do lists men hur bemöter vi ett spöregn utan paraply eller en 10-minuters kö till kassan på Ica? Hur livet påverkar mig beror på från vilken plats i mig själv jag möter det.

Healing handlar om att linda upp ljuset i de upplevelser vi bär med oss och möter. Att ur händelser se och ta med oss gåvan av den händelsen, även de som kan tyckas vara svåra. Att bara se det svåra och inte gåvan kommer inte ta oss någonstans. Healing handlar om att göra oss av med tungt bagage. Att utan bagaget se varje ögonblick och händelse med fräscha ögon utan glasögonen från det förflutna. Att inte förutsätta att något som tidigare inte fungerat för mig ska fortsätta vara så. Utan att det faktiskt beror på hur jag bemöter en händelse, förutsättningslöst eller med en tidigare paketerad värdering?

Ser du mörkret som något apjobbigt eller ser du mörkret som något som möjliggör ljuset?

Ceremoni vid månens tempel i Cusco med Don Santiago, Don Dante och Don Hernan.
                                                Med vilka glasögon ser du bilden genom?